16.12.2019

Stadsfullmäktige hade godkänt en delgeneralplan för vindkraft. Planen möjliggjorde bygge av sammanlagt nio vindkraftverk på områden anvisade för vindkraftverk (tv). Enligt de utredningar som gjorts var planeområdet i sin helhet inom vargrevirens kärnområde eller inom ett område som i högre grad än i medeltal användes av vargar. Inom en del av planeområdet och också till en del inom vindkraftverksområdet fanns därtill kända revirgränser för vargens boplatser.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vargreviren och revirgränserna för kända vargboplatser enligt den utredning som erhållits var synnerligen omfattande till arealen. Enligt huvudregeln byter vargen årligen sin boplats. Ur det krav på att naturvärdena värnas, som ingår i kraven på en generalplans innehåll enligt 39 § 2 mom. 8 punkten i markanvändnings- och byggnadslagen, kunde man inte med beaktande av vargarnas omfattande revir och förökningsområden härleda att alla ändringar i markanvändningen, som till exempel byggande av vindkraft inom en del av vargreviret, skulle vara förbjudna. Vargen är en i habitatdirektivets bilaga 4 a avsedd art. Därför skulle enligt 197 § 1 mom. i markanvändnings- och byggnadslagen även beaktas att ett genomförande av planen inte får bryta mot förbudet i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen att förstöra och försämra platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV (a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar.

Förbudet i naturvårdslagen att förstöra och försämra föröknings- och rastplatser kunde avse endast rätt begränsade områden. Bestämmelsen föranledde ingen skyldighet att skydda de i bestämmelsen avsedda djurarternas, i detta fall vargens, hela habitat. I bedömningen av om förbudet i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen hade följts skulle de artspecifika definitionerna gällande föröknings- och rastplatser beaktas samt, att vindkraftverken kunde orsaka störningar inom ett vidare område än själva kraftverksbyggplatsen. Delgeneralplanens syfte och områdets särdrag som ett centralt revir- och delvis även förökningsområde för varg innebar att särskild uppmärksamhet borde ha fästs vid vilka konsekvenser generalplanens genomförande hade på de vargar som förekom på området. Detta borde ha beaktats i de utredningar och konsekvensbedömningar som låg till grund för planebeslutet.

Enligt den planebestämmelse i delgeneralplanen som gällde vindkraftverksområdet skulle vindkraftsbygget ske utanför vargens förökningstid 1.4.-31.8. I övrigt framgick det inte ur planehandlingarna hur konsekvenserna för vargen tagits i beaktande i planebeslutet till exempel avseende hur vindkraftverkens placering bestämts eller hur vägar och ellinjer dragits. I delgeneralplanen ingick inte heller anvisningar om begränsningar under vargens förökningstid gällande övriga sådana byggen som planen möjliggjorde, än vindkraftverken.

I de utredningar och konsekvensbedömningar som låg till grund för planebeslutet hade man ansett det möjligt att genomförandet av delgeneralplanen åtminstone på kort sikt på ett betydande sätt kunde försämra vargens habitat. Konsekvenserna efter byggskedet ansågs svårare att bedöma.

De för vargens habitat negativa konsekvenserna som orsakades av delgeneralplanens genomförande var sannolikt något lindrigare än vad som framförts i utredningarna och konsekvensbedömningarna på grund av att det nu aktuella planeområdet till sin areal och antalet vindkraftverk som skulle byggas var mindre än i den helhet som granskats i utredningarna och konsekvensbedömningarna. Oberoende av detta förblev det utgående från de utredningar och konsekvensbedömningar som hade gjorts till en betydande grad osäkert hur betydande och omfattande de negativa konsekvenserna av bebyggandet och användningen av vindkraftverksområdet på det sätt som delgeneralplanen möjliggjorde var bland annat för vargens rörlighet och revir. Med ytterligare beaktande av att det var fråga om en delgeneralplan som fick användas som grund för att bevilja bygglov åt vindkraftsbyggen enligt generalplanen, och av de begränsade möjligheterna att i tillståndsförfarandet ställa krav på att beakta vargens centrala habitat och förökningsområde, hade det inte för delgeneralplanenes del gjorts sådana utredningar och konsekvensbedömningar med stöd av vilka man på ett tillförlitligt sätt hade kunnat bedöma om genomförandet av de i planen anvisade områdena för vindkraftverk på ett lämpligt sätt gick att samordna med det krav på att naturvärdena värnas, som ingår i kraven på en generalplans innehåll. Utgående från de utredningar som hade gjorts var det inte heller möjligt att utesluta sådana följder som var förbjudna enligt 49 § 1 mom. i naturvårdslagen. Delgeneralplanen grundade sig således inte på i 9 § i markanvändnings- och byggnadslagen avsedda tillräckliga utredningar och konsekvensbedömningar.

Stadsfullmäktiges beslut var lagstridigt på det sätt som avses i 90 § 2 mom. (1375/2007) i kommunallagen (365/1995).

Markanvändnings- och byggnadslagen 9 § (204/2015), 39 § 2 mom. 8 punkten, 77 a §, 77 b §, 137 §, 197 § 1 mom.

Markanvändnings- och byggnadsförordningen 1 § 1 mom.

Naturvårdslagen 3 §, 4 §, 49 § 1 mom.

Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet) art. 12

Kommunallagen (365/1995) 90 § (1375/2007)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Pekka Aalto och Monica Gullans. Föredragande Petri Hellstén.